Det finns inga ord.
Allt vi gjort, allt vi upplevt av turer i skogen, utställningar, träningar är nu bara minnen..
Vår Viva är nu en Ängel, men jag hör hennes slafsande hur hon dricker.
Jag hör pratet, men det är ofattbart tomt här utan en tigertröja.
Det är tur vi har Mini och Isa nu, annars hade vi nog blivit tokiga; av sorg..
Att det bara kan var så här smärtsamt !!?
Det har gått en vecka sen vi sa farväl, tiden har stått stilla sedan dess..
